Btw. Det här med 16 röster. Det var ju HELT sinnessjukt. Ja, NU drar jag och kollar in barriärrevet. Men först via skomakaren för att hämta upp mina riggade skor. Suck.

ÄNTLIGEN!

Nu drar vi och rekar barriärrevet. Haaa Deeeeeee (norskt hejdå!)

Riggarna bara fortsätter

Gick in och kollade mina finanser igår. Det var en tråkig syn. Kollade även mina fakturor och insåg att ComHem helt plötsligt tar extra betalt för någon fast hemtelefon. Jag har ingen fast hemtelefon. Jag är inte ens hemma. Jag betalar bara internet för att jag är för lat och för att skiten har tre månaders uppsägningstid. Det var knappt lönt resonerade jag. Fast nu ångrar jag mig.

Hur som helst blev jag arg. Skrev ett argt mejl och sa att jag minsann inte har någon telefon och den får de minsann korrigera för. De svarade med att jag alltid har betalat för telefon men att de nu har höjt priset på den tjänsten. Men att jag kunde säga upp den. Med tre månaders uppsägningstid.

Jag blir så trött.

Fler riggar.

AC svenska mobil vägrar sluta pipa. Det är jobbigt. Jag är ensam hemma och sitter och trilskas med ett cover letter som vägrar låta sig visa min otroligt stora potential. Det är ganska tråkigt. Jag saknar de andra. Vill att de ska komma hem så vi kan se avsnitt två av Kungarna av Tylösand och kanske äta lite glass med TimTam.

Och så har jag fått in ett jävla sandkorn under musplattan så nu är min datormus helt trög. Det här med Mac alltså. Det var ju också en rigg jag gick på. Jag ska ju ha billigaste datorn som finns eftersom jag alltid äter vid den. Tar ju en vecka innan jag har knäckebrödssmulor under tangentbordet och allt är förstört.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta mig en apelsin. Ja, just det. Vid datorn.

Riggar

Jag har blivit riggad. Först igår när jag köpte en fetaost och kom hem med något som smakade allt annat än fetaost. Och sen idag när jag insåg att mina två veckor gamla sandaler håller på att trilla sönder. Och skomakaren ska ha lika mycket för att laga dem som de kostade från början. Suck. Jag hatar att bli riggad.

Sverige, det nya Danmark?

Jag har bara gått runt och blivit argare och argare hela dagen. Och här nere i Australien verkar livet rulla på som vanligt. Ingen bryr sig så mycket om att Sverige har röstat in sitt första främlingsfientliga parti i riksdagen. Så det är lite svårt att få agera ut sin frustration.

Bland rosor och oklara blåa blommor.

Det var med en viss spänd förväntan jag gick och la mig igår. Vallokalerna i Sverige hade fortfarande inte stängt och här nere har jag varit helt avskärmad från allt vad valspurtande heter. Det har varit ganska skönt. Jag tycker val kan bli lite för mycket cirkus.

Men så kom det där sms:et någon gång vid sex på morgonen. "Katastrof. SD kommer in i riksdagen". Och när jag vaknade till liv någon timme senare och satte mig för att kolla statistiken så ser man att det är Skåne som röstat in dem. Jag blev så himla ledsen.

Men man ska komma ihåg att vi faktiskt lever i en demokrati. I en sådan ska alla få komma till tals. Det är ganska grundläggande. Sen kan man tycka vad man vill om varandras åsiker. Men att Ohly vägrar sminka sig i samma rum som Jimmy Åkesson tror jag är fel väg att gå. Ohly är ganska extrem. Jimmy är väldigt extrem. Men det här är en demokrati.

Att låta Jimmy fortsätta få spela på den här "Alla är emot oss. Det är bara jag som förstår er!" - grejen tror jag bara missgynnar våra övriga sju partier. Jag tänker att det måste vara bättre att säga: "Okej Jimmy. Det tar emot något, men grattis. Visa oss nu vad du tycker om Skola. Och Omsorg. Och Utrikespolitiken. Och Rättsväsendet. Och arbetslösheten. Och allt annat som faktiskt INTE handlar om invandrare." Och sen kanske våra sju övriga partier måste sätta sig ner och fundera ut hur och varför Jimmy Åkesson lyckades lura till sig 5,7 % av rösterna. Varför känner 12,8% av människorna i Landskrona att Sverigedemokraterna är deras bästa alternativ? Vad är det som inte fungerar? Hur löser vi det utan att börja skrika rassenasse efter varandra. För någonstans finns här ett problem. Det går att lösa. Men det går faktiskt inte att ignorera.

Vad har du för sås till tonfisken?

Det här med telefonförhållande börjar bli lite småsegt nu. Ibland har man faktiskt inte så mycket nytt som har hänt på sin sida världen. Då blir det lätt så att kvaliteten på samtalsämnena slirar. Så var det idag. Först spelade jag och Richard några rundor Vetgirig över Skype. Då sa vi inte så mycket alls utan mest "Yes!" eller valfria svordomar. Kristin och AC tyckte vi var konstiga.

Sen började vi diskutera Richards kosthåll som tydligen uteslutande består av pasta och tonfisk. Kristin tyckte det var borderline. Sen började vi diskutera vilken sås Richard hade till sin tonfisk. Då gick Kristin ut och tog en promenad.

Men ibland vill man umgås utan att prata. Det är väldigt svårt att göra i cybervärlden.

En bättre helg.

Internet är tillbaka i sin forna kraft och lyckan är total. Ännu gladare blev jag när jag insåg att det faktiskt GICK att streama Biggest Loser Sverige. Stort happymoment. Så nu behöver jag ju inte vara helt avskärmad från omvärlden utan kan faktiskt följa med i allt relevant där hemma (Läs: Biggest Loser och Paradise Hotel..) I min eufori gav vi oss även på Kungarna av Tylösand. Det gick inte lika bra. Jag och AC spenderade 2 timmar framför datorn och kom 17 minuter in i programmet. Men nu är vi fast. Jobbigt.

I övrigt har det varit en händelserik helg. I fredags åkte vi till något ställe som hette Sheaf. Vi trodde det hette Le Chef. Vi frågade vakten om han visste var Le Chef låg. Han sa nej. Det var lite av en diss. DJ:n var den sämsta i världshistorien men stället var ganska soft. Fick (ofrivilligt) följe hem till Bondi med två britter som spelade någon slags korpenfotboll. De hade just vunnit sin liga och den ene hade blivit utnämnd till player of the season. De var väldigt uppspelta över det hela. En hette Ollie, missbrukade ordet LITERALLY, gillade Sven-Göran Eriksson och var left middlefield. En hette "The Gaffer" och var någon slags manager med fru och barn. Jättekonstigt. De bjöd in oss till sin lagbarbecue idag. Vi gick inte dit.

Igår spenderade vi dagen med att gå till Watson Bay. Det var långt men fint. Strålande sol och 25 grader. Man hade ju kunnat tro att man skulle få lite färg om man traskat runt i bikinitopp hela dagen. Men nej. Inte det.

Sen blev det födelsedagsfest inne i stan. Träffade en kille vars mammas morbror är Ingemar Stenmark. Det tyckte vi var coolt. Han hade även "Det snurrar i min skalle" på sin iphone. Det tyckte vi var ännu coolare. Headbangade lite i köket. Åkte in till Argyle vars ljudsystem tydligen hade brakat ihop. Det var sådär. Alla var liksom tvungna att vara lite småtysta i början så att man kunde höra vilken låt det faktiskt var. Oklart. Jag gillar att höra musiken.

Fick med mig Catten hem på en tidig buss. Den visade sig bli värsta partybussen. Fylld med glada människor på väg hem. Träffade en trevlig dansk som gått från Circular Quay till Oxford Street (långt) med typ hur många heliumballonger som helst. Så hade han delat ut ballonger till alla som ville ha (oklart hur han fick dem till att börja med). När han kommit till gaydistriktet kände han att det fick vara nog, hoppade på bussen och gav oss sin sista ballong. Vi blev mycket glada.

Och helt plötsligt så slutade bussens stoppknappar fungera. Men det löste sig genom att två femtonåriga killar satt längst fram och höll ställningarna. Så fort någon vinkade lite så skrek de: "STOOOOOPPPP!" till busschaffisen som snällt stoppade. De ville ha kramar i belöning för sin samhällstjänst och de fick de. En sån trevlig nattbuss har jag aldrig åkt i Sverige! (kan bero på att jag bor utan pendlingsavstånd..)

Idag har jag däremot inte gjort ett jota (hahahaha!).

Idag har jag hunnit med allt jag skulle göra. Det är så skönt när man har riktigt effektiva dagar.

Mina tre milstolpar var shoppa, sola, springa. Nice att jag hann klämma in alla tre på en dag!

15/11 blir det jullov!

Det går överlag förvånansvärt bra här nere. Med minimal insats glider vi igenom korridorerna och skolveckorna bara flyter på. Fick tillbaka vår första midterm härom dagen och tjongade in med ett Distinction trots att det enda jag egentligen skrev på tentan var "The group can't earn profit from itself, therefore we need to eliminate!!" Om och om igen skrev jag det och det verkar ju ha gett lite marks. Jag har nu räknat ut att jag behöver 12/50 på sluttentan för att bli godkänd. Det känns helt klart doable. Igår hade vi vår andra mid-term. Den gick nog också helt okej. Jag hann till och med ta en powernap.

Vi har fått reda på våra finals. So far so good. Det enda lilla miniproblemet är att jag och AC ska skriva två tentor samtidigt. Det kan bli lite knepigt. Men om vi bara ska ha 15/50 så resonerar AC som så att det nog räcker med en timme på varje.

Men den 15/11 blir det jullov här nere. Sen blir det camping och äventyr längs med hela kusten. Sug på den ni!

(bristen på bilder beror på bristen på internet.)

"Yeah, well..it's good.."

Jag har precis varit och handlat på Coles. Det är överlag en trevlig mataffär trots att de tar 30 spänn för en liter yoghurt. Men det är nog inte Coles fel. Det är någon slags skev användning av nötkreatur som de sysslar med här nere. Vi kan köpa kött för 50 kronor kilot men om man vill ha mjölkprodukter får man vara beredd att punga upp.

Hur som helst så har de ju problem med det här med kassorna. Jag kanske redan har tagit upp det här med er men ja, jag gör det igen. Det går så jävla långsamt! De står där och tar en vara i taget för att sedan lägga ner den i världens sämsta plastpåsar, så fruktansvärt ineffektivt. Och påsarna blir alltid felpackade för plötsligt så bestämmer de sig för att låta en påse endast innehålla en dunk mjölk vilket leder till att man alltid får minst fyra påsar att hålla reda på.

Idag hamnade jag bakom världens monsterhandling som bara handlade halvfabrikat. När jag satt i kassan brukade jag se det lite som en sport att få igenom en stor handling så fort som möjligt. Jag bara öste ner allt på packbandet. Den här killen (som hette Jumbair) hade inte samma attityd. Det tog hur lång tid som helst men ingen annan i kön verkade reagera på denna väldiga ineffektivitet. Men jag är ju som jag är så jag visade demonstrativt upp min åsikt om det hela. Jag suckade. Jag stampade med foten. Jag svor på svenska. Jag trummade med fingrarna på bandet. Jag suckade lite till. Jag gjorde allt i en härlig kombo.

Plötsligt stannade Jumbair upp i sitt arbete (klassisk manlig oförmåga att multitaska), tittade rätt på mig och sa: "How's your day miss?". Jag blev helt tyst. Sånt sysslade vi inte med i kassorna i Sverige.

Vi har en poet mitt i bland oss

En annan sak som är konstig i Australien är att det kostar 1 dollar/minuten(=6,50kr) att ringa till varandra. Det är ju askalasdyrt. För att inte snacka om internationella samtal som kostar 3,50 dollar (ja, ni kan ju räkna på det bäst ni vill). Hur som helst så har mobiloperatörerna löst problemet genom att ge alla massa extra pengar varje gång de laddar på. Så om man betalar 30 dollar så får man 150. Man hade ju kunnat tänka sig att en annan lösning bara hade varit att sänka priserna.

De här extrapengarna håller dock bara en månad och om man inte har någon anledning att ringa alltför många transatlantiska samtal så kan det vara så att man har pengar kvar när månaden närmar sig sitt slut. Det hände AC igår. Och hon är inte typen som låter något förfaras, allra minst pengar. Så hon satt uppe till klockan tolv och skickade sms på dikt till lite olika bekantskaper. Här är min;

"Söt liten flika i rummet intill,

dikten här kommer precis som hon vill.

Saknar en pojke så långt bort han är,

men vill du ha kramar så finns massa här.

Plugga är tråkigt javisst är det så,

men snart är det över och snabbt ska det gå.

Dags för ett lov då blir det skoj,

båten så seglar ja säg skepp o hoj.

Men först blir det deff, en bättre diet,

i bikini på Facebook vill ingen va fet.

Nu ska vi sova så säg då god natt,

ses vi imorgon en ny dag med skratt."

Gustaf Fröding kan ju slänga sig i väggen.

Borta bra men hemma bast?

Jag har skypeat upp internetet hemma. Sa nu ar vi degraderade till nagon slags modemverksamhet som gar langsammare an svensk internet a la 1998. De har verkligen ett och annat att lara, Australien.

Sa nu sitter jag pa en av de fa datorer i skolan dar jag faktiskt kommer at cybervarlden och funderar lite pa livet. Det har gatt tva manader sen vi kom hit nu och inom snar framtid passerar atminstone jag halvtidsstrecket. AC ser pa det med panikartad blick och angest. Vi masta lugna ner henne ibland och saga att vi faktiskt inte ska aka hem an pa ett tag. Jag tycker i hemlighet att det ar helt okej.

Jag forsoker att inte se det som att jag haller pa att bli en introvert och trakig svensk som inte langre ar oppen for nya upplevelser. Istallet forsoker jag se det som att det ar trevligt att fa det bekraftat att man ar sa himla nojd med vad man har hemma att man faktiskt langtar dit.

Vi hors pa sondag eller natt. Nar internetet ar uppe och rullar igen.

Det börjar dra ihop sig till springbreak och efterföljande pojkvänsbesök. Det är mycket som ska hinnas med. Typ som att bli brun. Och en surfgudinna. Punkt ett är nog så problematiskt om man är skandinav med albinopigment - och det är jag. Dessutom har jag nyligen betalat 75 dollar (=500 kr) för att försäkra en styck nojig pojkvän om att jag inte har hudcancer. För 75 dollar fick jag bland annat lära mig att jag inte bör sola och borde vandra omkring i heltäckande kläder när sommaren väl slår till. Men trots det så är punkt ett fortfarande helt klart möjligt att genomföra (= narre att de har doves brun utan sol här nere också!)

Det här med surfingen dock. Det är en helt annan femma. Jag kastas mest omkring som en säl bland vågorna och lyckas få brädan i huvudet. Det går inte ens sakta men säkert framåt. Det går liksom mest inte alls.

Förlåt Lasse B!

Det här är min favoritslide ur den exempelpresentation som min lärare har lagt upp på studentwebben. Som vi ska hämta inspiration från och sådär. Så att vi ska förstå hur vi ska lägga upp vårt projekt. Som ni ser så står det inte så jättemycket på den här sliden. Men bilder säger ju mer än ord.

Förra hösten var jag lite irriterad på Handels. Salarna blir fulla och trånga för att seminarielärare inte riktigt håller måttet. Man får aldrig en dator när man mest behöver det, jadejadejade. Men sen kom jag hit. Där salarna är fräschare och alla får plats. Men ändå så inser man att Handels är väldigt bra. Och att det är nice att gå på en skola där läraren inte känner sig tvingad till att säga "Remember! You can't JUST write down the correct word, you need to explain what the word means!" eller "You don't have to memorize this entire quote!"

Vid mitt första Management Accounting seminarie blev jag lite förvånad över att vi var tvungna att visa vår läxa. Ja. Visa vår läxa. Jag hade bara skrivit ner några stödord. Då spände Cheng blicken i mig och sa: "If this would be an exam situation you wouldn't get full marks. You need to write full sentences!" Bara det faktum att han känner ett behov av att säga det är ju ganska oroväckande. Jag kände mig dum. Så nu skriver jag alltid tre sidor med skit, men det spelar inte så stor roll så länge det är fulla meningar. Cheng ger mig alltid full pott.

Melbourne - tur och retur.

Om ni tycker att det har varit lite smådött här på bloggen några dagar så tänker ni alldeles rätt. Jag har nämligen inte varit hemma. I fredags morse, eller snarare fredags natt, så tog vi vårt pick och pack och kollade in Melbourne. Australiens näst största stad och hem till ytterligare fyra miljoner ozzies.

Man måste ändå säga att vi är lite bortskämda i Europa. Tusenårig historia, ruiner och slott hit och dit. Alltid något att titta på. Något ovärderligt kulturarv i närheten. Här nere funkar det inte riktigt så. Australienska historieböcker börjar med: "40.000 years ago the aboriginies settled on this great big island." Det är ju ganska coolt och så. 40.000 år sedan är ju onekligen impressive. Nästa mening: "And then, 1776 James Cook came and took over the whole place." Så på bara en mening slungas man fram sådär 38.000 år i tiden. Så då kan man ju förstå att de inte har haft så mycket tid på sig här nere att bygga slott, ruiner och gamla sevärdheter.

Melbourne var inget undantag. City var som Malmö centrum och temperaturen var ungefär den samma som i Malmö i mars. Kallt. En liten shoppingrunda, lite lunch, lite fika, lite powernap, lite middag med lite fest. På lördagen åkte vi till Victoria Markets, hittade massa suspekta saker, träffade Johanna för lunch, gick till aquarium för att kolla hajar. Det var lite falsk marknadsföring - de hade bara meshajar.

På söndagen gav vi upp citylivet för att titta på det Australien faktiskt är känt för, sin natur. Kl 07.30 blev vi upphämtade för en tur på den mytomspunna "Great Ocean Road". Det var fint och sådär. Massa sandstensklippor i hav, fyrar, lite vilda kängurus och koalor och sådär. Men vid åttonde stoppet började vi bli lite småtrötta på att se fler klippor i hav och vild natur. Skorna blev smutsiga och håret blåsigt. Vi är väl sådärbra hajkartjejer.

Måndag morgon, eller snarare natt (03:15 stod klockan på) åkte vi hem till Sydney och försommarvärmen igen. Nöjda med valet av australiensisk stad.

så mycket affischer och så lite plats...

Det här är en allmän postertavla där alla studentklubbar ska kunna sätta upp en lapp om vad som händer och sådär. Men det här med att samsas är de inte så mycket för. När skolan började så var det mest hemmagjorda lappar (delvis på kinesiska) som klargjorde att man kunde köpa kurslitteratur och riskokare som hängde här. Det var så många som ville sälja kurslitteratur (och riskokare) att de började tejpa lappar lite varstans. På toaletterna och på väggarna. Överallt faktiskt. Men nu har de lugnat ner sig lite. Nu är det bara lite mer organiserade event som går helt bananas på de här posterväggarna och helt sonika tapetserar över all annan information än sin egen. Lite längre bort hänger en lapp där det står "save a tree, print on both pages!" Ja, alltså. Det är ju inte mina föreläsningsslides som tar död på regnskogen. Det är ju ett som är säkert.

Röstpremiär

Så var det då äntligen dags. Förra gången det nalkades val var jag 17 år, 10 månader och ganska bitter. Så det har varit en lång väntan. Idag slog vi till. Jag satte på mig kavajen och sen gick till svenska konsulatet och poströstade. Såhär exalterad var AC över händelsen.

Konsulatet var ungefär 20 kvadratmeter stort men hade ändå lyckats klämma in en tavla på Kungen, en på Drottningen, en på en röd stuga med vita knutar och en föreställandes en man åkandes längdskidor. Och då var ändå en vägg helt täckt av ett panoramafönster.

Så nu kan diverse pappor dra en lättnadens suck (inte Cattis pappa dock - hon har fortfarande inte gjort sin medborgerliga plikt!)

1 september

Idag är det september. Det innebär att det officiellt är slut på sommaren i Sverige och att våren officiellt börjar här nere. Det ni! Nu vänder det!

Det innebär också att vi firar vår första födelsedag i hushållet. Då vi alla kommer fylla år här nere så tänkte jag och AC att det var lika bra att sätta ribban högt. Så igår gick vi till Shake'nbakegången på Coles och botaniserade loss för att baka Kristin en födelsedagstårta. AC went crazy och skulle ha minimarshmallows, grädde och hela bidevitten. Men fin blev den.