Run bitch, run!

Termometern börjar så sakteliga krypa över 20 gradersstrecket här i Sydney och jag tänkte att jag skulle visa er vår otroliga joggingrunda längs med kusten. Så att ni kan bli jätteavundsjuka när ni tänker på oss skuttandes fram i små tighta trikåer i trettiogradig värme i oktober. Håll till godo.

0 m: Det första man ser när man går ut från vår port är ju som bekant Bondi Beach. Så innan man ens knutit skorna har man redan havsbris i håret och ett leende på läpparna.

50 m: Bondis utomhuspool.

400 m: Jättestor sten. Det droppar typ vatten från dem dygnet runt, känns exotiskt.

500 m: Allmänt nice kuststräcka.

1000 m: Börjar så sakteliga närma sig nästa strand. I den här viken brukar det alltid ligga en hel hög med surfare. De guppar runt på vågorna och minglar lite. Det ser nice ut. Efter helgens surfcamp kanske jag kan joina dem.

1200 m: Ett utomhusgym. Vilket verkar vara vanligt här i Australien. På vår orientationweek uppmuntrades vi till att träna tre gånger i veckan för att behålla balansen i livet. Regeringen gör allt för att hjälpa oss på vägen genom att placera ut utomhusstationer lite här och var. Gör några bodycurls mest för att dämpa ångesten. Ser ut som en döende säl efterråt, men fortsätter tappert vidare. I oktober kanske jag kan gå handgång också...

1500 m: Ja, alltså om man får håll kan man ju alltid bara låtsas titta på utsikten. Det är här ni ska dö lite för att ni mest springer runt bland trafikleder och hundrastplatser. Kolla på det här liksom.

ca 2000 m: Nästa strand. Tamara Beach som tydligen har varit ett litet nöjesfält en gång i tiden där berg och dal banan gick ut över vattnet.

ca 2200 m: En bättre kafferast.

ca 2500 m: Nästa strand, Bronte. Jag har bestämt mig för att varna mamma för att låta min strand och badtokige bror David att någonsin åka till Australien. Jag tror aldrig att han hade kommit hem igen. Det är ju lugnt med mig, jag gillar knäckebröd med bregott för mycket liksom.

ca 2800 m: Jaha, här har de sprängt fram en väg genom ett berg. Jävligt sugande backe. Hela rundan består i princip bara av backar och trappor, så vid det här laget börjar det dra i benen.

ca 3000 m: Så svänger man runt hörnet och där är en gigantisk kyrkogård precis vid vattnet. Helt absurt. Där finns också en efterlängtad vattenstation så efter några klunkar så vänder man om och springer hela sträckan hem igen.