Internet är tillbaka i sin forna kraft och lyckan är total. Ännu gladare blev jag när jag insåg att det faktiskt GICK att streama Biggest Loser Sverige. Stort happymoment. Så nu behöver jag ju inte vara helt avskärmad från omvärlden utan kan faktiskt följa med i allt relevant där hemma (Läs: Biggest Loser och Paradise Hotel..) I min eufori gav vi oss även på Kungarna av Tylösand. Det gick inte lika bra. Jag och AC spenderade 2 timmar framför datorn och kom 17 minuter in i programmet. Men nu är vi fast. Jobbigt.
I övrigt har det varit en händelserik helg. I fredags åkte vi till något ställe som hette Sheaf. Vi trodde det hette Le Chef. Vi frågade vakten om han visste var Le Chef låg. Han sa nej. Det var lite av en diss. DJ:n var den sämsta i världshistorien men stället var ganska soft. Fick (ofrivilligt) följe hem till Bondi med två britter som spelade någon slags korpenfotboll. De hade just vunnit sin liga och den ene hade blivit utnämnd till player of the season. De var väldigt uppspelta över det hela. En hette Ollie, missbrukade ordet LITERALLY, gillade Sven-Göran Eriksson och var left middlefield. En hette "The Gaffer" och var någon slags manager med fru och barn. Jättekonstigt. De bjöd in oss till sin lagbarbecue idag. Vi gick inte dit.
Igår spenderade vi dagen med att gå till Watson Bay. Det var långt men fint. Strålande sol och 25 grader. Man hade ju kunnat tro att man skulle få lite färg om man traskat runt i bikinitopp hela dagen. Men nej. Inte det.
Sen blev det födelsedagsfest inne i stan. Träffade en kille vars mammas morbror är Ingemar Stenmark. Det tyckte vi var coolt. Han hade även "Det snurrar i min skalle" på sin iphone. Det tyckte vi var ännu coolare. Headbangade lite i köket. Åkte in till Argyle vars ljudsystem tydligen hade brakat ihop. Det var sådär. Alla var liksom tvungna att vara lite småtysta i början så att man kunde höra vilken låt det faktiskt var. Oklart. Jag gillar att höra musiken.
Fick med mig Catten hem på en tidig buss. Den visade sig bli värsta partybussen. Fylld med glada människor på väg hem. Träffade en trevlig dansk som gått från Circular Quay till Oxford Street (långt) med typ hur många heliumballonger som helst. Så hade han delat ut ballonger till alla som ville ha (oklart hur han fick dem till att börja med). När han kommit till gaydistriktet kände han att det fick vara nog, hoppade på bussen och gav oss sin sista ballong. Vi blev mycket glada.
Och helt plötsligt så slutade bussens stoppknappar fungera. Men det löste sig genom att två femtonåriga killar satt längst fram och höll ställningarna. Så fort någon vinkade lite så skrek de: "STOOOOOPPPP!" till busschaffisen som snällt stoppade. De ville ha kramar i belöning för sin samhällstjänst och de fick de. En sån trevlig nattbuss har jag aldrig åkt i Sverige! (kan bero på att jag bor utan pendlingsavstånd..)
Idag har jag däremot inte gjort ett jota (hahahaha!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar