Stockholm - Sydney. Tur och Retur.

Det finns inte så mycket att göra här nere längre. Jag vill börja packa till Australien men det går ju, av förklarliga skäl, inte. Så jag sitter mest och har reseångest. På torsdag ska jag åka fyra timmar i bil för att säga hej hej till min farmor, "utifall att" vilket leder till en helt annan slags ångest. Dessutom har jag läst ut min bok. Det är 25 plus och sol varje dag vilket i och för sig är nice men endast innebär att jag släpar mig från sängen till solen där jag somnar om och varje dag bränner en ny kroppsdel.

Dock har jag lyckats släpa ut mig själv på några fler löprundor och något helt revolutionerande har hänt. Efter att ha lyckats ladda ur min ipod och behövt springa två rundor utan den så känns det nu snarast befriande att springa utan musik. Innan har jag alltid hatat det där glappet mellan två låtar då man hör sina egna flåsande andetag. Frenetiskt har jag tryckt och tryckt för att få fram en ny peppande låt. Men nu, helt plötsligt, känns det helt okej att bara höra mina frustande utandningar på exakt vart fjärde steg.

Ja som ni ser. Det finns inte så mycket att göra här längre. Som tur är ska jag till London på fredag.