Så ses vi igen, Marybelle.

Richard har precis vandrat ut genom dörren. Iklädd kostym, turkosa strumpor och med en gigantisk resväska har han gett sig av till London. Nästa gång han kommer hit igen är det bara ljust fem timmar om dygnet och knappt det. Snö och jävlighet. Jag funderar lite på att slänga hans tandborste. Den kan ju ändå inte stå där och bli ofräsch till december. Det gör mig lite ledsen.

Vi ses förvisso om två veckor igen, en weekend. Så det här är egentligen bara en försmak om vad som komma skall. Vilket är Sydney och 170 dagar (och nätter) som vi ska spendera med tio timmars tidsskillnad. Hur förhåller man sig till 170 dagar? Det är ju ganska kort tid sett i det stora hela. Typ utslaget på ett helt liv är ju 170 dagar ingenting. Det är väldigt lång tid om man fortfarande är nykär och precis börjat vänja sig vid att aldrig sova ensam. Börjat deala med det faktum att bara 60 cm av sängen tillfaller mig.

Phileas Fogg reste ju jorden runt på 80 dagar. Två varv hinner man runt jorden, med det sena 1800-talets alla färdsätt. Två varv runt, innan jag och Richard kommer ses igen. Jag tycker det suger. Och är fullkomligt nödvändigt på samma gång. För jag är 21 och jag ska till Australien. Man måste åka på äventyr. Så är det bara.

Hur som helst så har Richie Richs uttåg ur Tre Liljor 1 onekligen satt igång startskottet på den slutgiltiga nedräkningen. Om dryga tre veckor bär det av till Sydney. Jag har köpt öronproppar och fixat visum men annars så är jag totalt oförberedd. Vad ska man packa liksom?

Det där med Sydney innebar lite av ett kryphål i mitt tidigare så bestämda beslut att låta Marybelle självdö. Men nu är det ju som så att jag är usel på alla slags kommunikation som inte sker skriftligt. Man måste liksom ringa mig. Jag ringer inte upp. Det beror inte på att jag inte vill prata med min omgivning men jag glömmer liksom bort att ringa. Och jag misstänker starkt att min telefonkontakt kommer minska ytterligare i Australien när ett samtal till Sverige (eller London, Thessaloniki, Singapore eller Milano) kostar ziljoner kronor. Så därför kan jag nu lösa mitt nätverkande elektroniskt med massa flugor i samma smäll. Gud så effektivt.

Så här är jag. Igen.