Det var nog det där när jag frågade pappa om jag kunde få med mig en rulle silvertejp upp till Stockholm som startade det hela. "Varför då för?" frågade mamma och jag förklarade lugnt att jag tänkte att det kanske var bäst att tejpa på lite extra på min resväska där ett handtag håller på att lossna. Nu när den ändå ska klara sig igenom tre flygplan och 30 timmar liksom. Mamma såg framför sig hur hon skulle skicka ut sin dotter i stora vida världen med en silvertejpad zigenarväska. Och det var inte en syn hon tyckte om.
Så idag köpte hon mig en ny. Med namnbricka och spännrem. Dessutom fick jag ett handbagage för där höll min originalplan inte heller måttet, ansåg hon. Sen gav hon mig en sådan där nackkudde man ska ha när man sover på flygplan. En rosa. Och fluffig. För tydligen håller inte de som flygbolaget tillhandahåller en tillräckligt hög standard. Det är skönt att man har föräldrar ibland, som griper in och reder upp saker och ting. Så att man slipper åka ut i världen med silvertejp och nackspärr liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar