onsdag 18 augusti 2010

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Jag har inte haft något bra att läsa här nere på ett tag nu. Jag försökte mig på den där danskboken som Lena Sundblad skrivit och Maria rekommenderat men jag blev mest deprimerad på mänskligheten och väldigt insatt i dansk politik. Mer insatt i Danmark än i Sverige faktiskt. Så sen tänkte jag att jag kunde börja utforska bokhyllan i vår lägenhet där tidigare hyresgäster har lämnat efter sig böcker i blandade storlekar och genres.

Nu kan man ju tänka som så att om jag läser världens bästa bok så vill jag ju ta med mig den hem igen. Inte lämna den till random människor som ska bo i vår lägenhet efter oss. Exakt så har alla våra tidigare hyresgäster tänkt och lämnat lite småskit. Först tog jag en turkos bok med en födelsedagstårta på. Den handlade om en kvinna i medelåldern som hade livskris och blivit av med jobbet. Hon verkade dock inte bry sig så mycket. Det enda hon brydde sig om var chocchip muffins. Jag tyckte boken sög och när jag råkade vattenskada den var det inte med en stor sorg som jag slängde den.

Sen gick jag på något som liknade en klassiker. Den hade nog kunnat vara bra om inte texten varit så liten och jag behövt koncentrera mig så hårt för att hänga med. Så den ligger på paus. Sen kom Cattis hem med lite böcker hon fått låna av Lisa.

Motvilligt tog jag upp den här milda sånger boken. Jag har sett den i bokhandeln. Jag har sett den få skitbra recensioner men jag gillar liksom inte böcker med för långa titlar. Jag tyckte den lät tråkig. Och framsidan var typ grå. Så jag har inte läst den, förrän nu. Det är ofta så att de böcker jag läser högst motvilligt visar sig vara de bästa. Så var det nu med. Och det var så länge sen jag läste en bok som bara var fin. Jag har läst den på bussen och tåget (trots att det satt en galen tant två rader bort och skrek att hon var schizofren så behöll jag fokus) och jag blev lite ledsen när jag hittade en vän på tåget hem igår och var tvungen att socialisera lite istället för att fortsätta läsa. Nu är jag snart klar med den, det känns segt.

Och om någon (mamma?) känner för att posta ner "Sonat till Miriam" så är det fritt fram. Hr är adressen utifall att. Ni kan posta annat också. Cattis får vykort med roliga motiv hela tiden, jag vill också ha!

Campbell Parade 7/58,
Bondi Beach, Sydney
2026 New South Wales
Australia!

4 kommentarer:

  1. menar du att du ej gillade danskboken?? om cirka 40 sidor har jag läst ut presidentens hustru (american wife på eng), om du inte har läst den så MÅSTE du! jag har ransonerat den till 100sidor per dag för att den ska räcka längre.. haha. skype snart!! puss!

    SvaraRadera
  2. tror annie beach rekommenderade den där boken! ja alltså, alla läser den där presidentens hustru just nu på tåget, så det är en hit? fan vad mycket jag har på läsa-listan!

    SvaraRadera
  3. JAG ÄLSKADE DEN BOKEN. Läste ut den på någon flygsession för två år sedan och var tvungen att gråta en skvätt när jag avslutade den sista sidan. Satt dessvärre i "mittensätet" och vände jag mig åt det ena hållet satt där en okänd, oskön suit-man, vände jag mig åt det andra hållet satt där istället min bror som skrattar åt tårar. Så jag tittade rakt fram och grät en stillsam tår tittandes på min uppfällda matbricka och reklamen som var fäst därpå. Ah, walking down memorylane.

    SvaraRadera
  4. och åååårka att man måste fylla i någon slags bokstavskombination innan inlägget publiceras för att bevisa att man inte är ett virus/spam-mail. Jag fick fylla i "Blessica" ... WHAT is up with THAT?!

    SvaraRadera