För att fånga dagen på ett lite bättre sätt utnyttjade jag den rådande pausen i regnet för en löprunda på stranden. Det här med regn börjar typ bli normalt tillstånd här nere. Oktober var den regnigaste Sydney har haft på 34 år. Osis, kan man kalla det. Hur som helst så var det uppehåll och mina fötter får blåsor i löparskorna så det blev till att haka på den här nya trenden med barfotalöpning. I ett av världens mest kända vattenbryn.Det bästa beslutet vi har tagit här nere var att flytta in på Bondi Beach. Det har faktiskt inte gjort så mycket att vädret inte har varit högsommar varje dag och att dagarna vi aktivt legat och solat på stranden kan räknas på två händer (inte för AC hon har solat så fort solen skymtat fram). Det är snarare dagar som idag, gråa dagar när bara de mest inbitna japanska turisterna orkar ta sig ut till stranden, som man uppskattar närheten till havet mest. Soliga helgdagar är det folk överallt. Men gråa vardagar kan man gå ut och kolla på vattnet och få den där "oj, vad jag är liten på jorden" känslan utan att behöva armbåga sig fram bland turister med magväskor. Det är ett helt annat slags hav här nere. Majoriteten av dagarna är det ganska upprört. Man kan gå på promenadstråket 20 meter ovanför havsytan och ändå känna vågstänk i pannan. Men ibland är det helt lugnt och man kan stå och försöka fundera ut hur långt bort det är till horisonten utan att göra några större framsteg. (En sak jag undrar - ser jag horisonten sämre om jag ser kasst på långt håll eller är min horisont närmare andras?)
Om två veckor åker vi ifrån vår strand och det är nog den jag kommer sakna mest med Sydney.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar