Nu har jag varit i Europa i över en vecka och allting börjar lägga sig. Det känns oändligt länge sen jag gick runt i shorts och bara tanken är lite skrattretande när man tittar ut och ser ett konstant snöfall.Milano var soft. Richard såg ut som sist jag såg honom. Vi såg duomen som Richard har tjatat om i ett halvår. Det var skönt att fått sett den med egna ögon. Annars spatserade vi mest runt och planerade vår nästa måltid. Det är roligt att vara med någon som tycker att mat är exakt lika kul som jag. Om inte roligare.
Igår blev det recapfika med Malmis och Sara. "Jag har funderat lite på hur vi ska lägga upp det här, vill ni köra kronologiskt eller?" Och idag kommer mamma. Jag gillar det här med lov. Jag börjar få ångest inför att behöva varva upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar