Dagen efter blev det taktisk packning och jag lyckades rutinerat att få väskan att väga exakt 20,0 kg. Iförd min bästa outfit i säckiga mjukis, fotriktiga träningsskor, stödstrumpor och smutsig tjocktröja var jag beredd att ta mig an 30 timmar flygplan. Nio timmar till Hongkong innebar "Eat Pray Love", "The Killers" och ganska mycket tetris. Hamnade bredvid en kille som inte ville snacka, det tyckte jag var soft - för det ville inte jag heller.
I Hongkong låg en kines på en bänk och snarkade hur högt som helst. Det var roligt. Tretton timmar till London bredvid två svenskar innebar mest obekväma sovställningar och en ständig rädsla för att falla i REM-sömn precis när maten kommer.
I London påstår de att jag inte har en bokning för sista flighten hem. Det var inte läge. Jag hade ingen som helst lust med att bli fast i London efter ett dygns flygplanssvett. Nu skulle jag hem. Efter lite frustrerande gråt kom jag med och hamnade bredvid exakt samma personer som Hongkong flighten. Lustigt.
När planet äntligen landade i Stockholm var jag själaglad. Den första pusten iskall luft kändes som en frisk fläkt. Den andra pusten iskall luft kändes kall. Den tredje pusten iskall luft kändes jättekall. Men jag var hemma. Och ute i ankomsthallen stod pappa och sa "vi tar en taxi!".
Att sätta nycklarna i dörren var nästan lite spännande. Min lägenhet var så ren, stor och luftig. Vi gick och handlade det nödvändigaste för att sedan få sätta tänderna i surdegsbröd med bregott havssalt och mammas hembakade lussebullar. Jag var nöjd. Sen dess så har jag tvättat (det blir rent!), druckit vatten (åh gud så gott!), pratat med alla mina bröder i telefon (härlig känsla att veta att det inte kostar 15 spänn minuten att prata skit), ätit yoghurt (mm...mums!) och sovit en natt i min säng (ord kan inte beskriva hur skön den är!).
Idag ska jag gå och träna, åka in till stan och gå till H&M! (aaaah! Finally!) Sen ska jag packa inför Milano, fixa ett nytt körkort och äta middag med Rebbis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar