Jag är ensam hemma. Det känns som världens lyx. Jag visste att det här med tystnaden skulle komma att bli något att sakna. Jag gillar tystnad och ensamhet. I lagom doser. Så efter tre veckor i ständigt (förvisso mycket trevligt) sällskap så blir de här halvtimmarna då och då av total ensamhet väldigt, väldigt uppskattade. Jag ska utnyttja den till max och koka en kopp te, lyssna på surret av vår nyinvesterade värmefläkt (trots att det nu är det augusti och officiellt vår här nere så låter bikinivärmen oss vänta - fast allt blir ju vad man gör det till, AC var i och badade idag) och spela spindelharpan. Efter några rundor kommer jag tröttna och då passar det alldeles lagom att någon kommer hem och hjälper till att göra guaca och tacoköttfärs. Ensamhet med sällskap liksom, ett vinnande koncept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar