Jag gillar pappor. De är sådär korta och koncisa. Ingen anledning att skriva mer än vad man faktiskt vill få sagt. Och så gillar jag att de oroar sig över hur det ska gå med Sveriges politik och vår medborgerliga plikt. Det gör AC:s pappa också. Han har dock oroat sig lite längre och såg till att skicka iväg sin dotter med utförliga instruktioner hur det här utomlandsröstandet går till. Vi ska gå till konsulatet. De har öppet ganska ofta och länge. Vi lovar att gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar