Richie Rich på visit

Jag är tillbaka på nätet efter 10 dagars lovebootcamp med restaurangbesök och hotell. Det har rusat förbi alldeles för snabbt. Richard kom med sista planet in till Sydney. Klockan 21.50 stod jag och trampade på stället utanför utgången. Min syn gå ju inte alls att lita på längre och jag är näst intill helblind på långt håll så det var med stor koncentration jag började följa strömmen av människor. Varje ensam man trodde jag var Richard. Tills dess att de kom tillräckligt nära för att jag skulle se att de inte hade något hår, var 50+, haltade eller inte hade en röd väska. Den röda väskan räddade mig många gånger från att inte börja hoppa och vinka och gråta. Det kom hur många människor som helst innan det äntligen skymtades en ensam man med kuriös frisyr och en röd väska i släptåg.

Med sig hade Richard saltlakrits, två säsonger av The West Wing. Det första åt vi upp på ett dygn och det senare var lite större och otympligare än förväntat. Kommer behöva bli ett bättre samtal till flygbolaget för att kolla upp vad det kostar med sisådär 20 kg övervikt. Sen plockade han dessutom upp en styck handsydd italiensk väska med initialer och en bikini och samtalet till flygbolaget blev ett faktum.

Sen har vi sightseeat, testat på att surfa (inte riktigt lika lätt som Richard trodde...), besökt Manly och Bondi, klagat på vädret (som ev varit rekorddåligt), gått på opera, klagat på vädret, gått på helkroppsmassage, sett alla intressanta australiensiska djur, åkt till Blue Mountains, sett West Wing, haft picknick i regn, haft picknick i sängen, försökt öva upp mig på guestimates, gått på restaurang, firat 1 år, ätit vattenmelon, sett West Wing och legat still och tittat varandra djupt i ögonen.

Som ni ser har det varit full rulle och lite tid för bloggande. Richard har beslagtagit min guidebok hela veckan och kan nu mer om Sydney än en äkta Sydneybo. Minst en gång varje dag har han frågat saker som "Har du varit där? Är det soft? Vet du vad det är?" och jag har behövt säga "nej, jag vet inte vad det är - snälla berätta!". Då har Richard gladeligen upplyst mig om mina luckor i lokalkännedom med ett visst besserwisserleende på läpparna. Det har helt enkelt varit skönt att allting varit precis som vanligt.

Bildbevis på att detta har ägt rum och inte bara är en av mina dagdrömmar kommer i nästa inlägg.