Jag har precis tagit en sådan där ovanlig dusch som man har längtat efter i över ett dygn. Kroppen är täckt av smuts, salt, sol, sand och solkräm och vatten har aldrig känts bättre. Tre dagar utan mobiltäckning och med spartana duschmöjligheter på Fraser Island får en onekligen att uppskatta modern civilisation. Tre dagar på Fraser Island får en också att uppskatta allt det som är den klara motsatsen till civilisation. Kilometer efter kilometer av strand, naturliga pooler, stora sandberg, bäckar med glasklart vatten och kompakt regnskog. Sköldpaddor, hajar, dingos, delfiner och en jävla massa småkryp i sitt naturliga klimat. Inget smink eller speglar och en avslappnad attityd till omvärlden. Man behöver sånt ibland.
Fraser Island var helt underbart och efter vår oflax med vädret var vi beredda på det värsta. Men det blev bara några skurar och där i mellan sken äntligen solen. Allsång i bilen med tveksam växelskap, en uppeldad grill och drinklekar från alla olika nationaliteter. Man sitter där mitt emot en främling från Frankrike. Fem minuter senare inser man att personen ifråga har gjort en utbytestermin på Handels. Världen alltså.
Fraser Island innebär också att mitt sista äventyr i Australien är slut. Nu börjar den långa återresan. Men som med allt annat ska man ju sluta på topp. Om regnet i Rainbow blev resans floppstopp och en klar low så blev Fraser en high som jag nog kan leva på till dess att solen börjar titta fram i Sverige i vår.
Det känns väldigt konstigt att göra bokslut på något som har pågått en så lång tid. Det känns surrealistiskt att jag om tre dagar är hemma och om fem dagar är med Richard. Det känns konstigt och tråkigt att inte längre dela lägenhet, äventyr och tankar med AC, Catten och Norskan. Det har blivit en liten självklarhet vilket onekligen kommer göra att min lägenhet kommer kännas väldigt stor och tom.
Vi har levt oppepå (ja å – oppepå) varandra och på väldigt kort tid lärt känna varandra väldigt bra. De ser på mig när jag är sådär hungrig att jag när som helst kommer explodera. De trycker i mig lite choklad för att inte helförstöra stämningen. De vet att jag tenderar lägga borsten i sängen och inte på nattduksbordet (där Cattis dock alltid lägger sin…) De har fått stå ut med mig när jag inte visar upp mina bästa sidor och de har de gjort med bravur. Äsch. Nu börjar jag grina lite. Vi gör bokslut lite senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar