Hasta luego!

Igår när jag kom tillbaka till Stockholm var allt jag kunde tänka på Sushi. Så jag gick till mitt standardställe. Semesterstängt. Så då gick jag till reserven. Semesterstängt. Så då gick jag till ett ställe ja aldrig provat men vet var det ligger. Semesterstängt. Då gick jag till ica. Och fick surmulet äta en skruttig sallad. Så idag bet jag i det sura äpplet och gick hela vägen till Odenplan för att inhandla min sista middag i Tre Liljor på ett tag.

När jag först flyttade upp till Stockholm tyckte jag det var ganska jobbigt att vara ständigt ensam (också känt som tiden utan socialt liv). Men under det där halvåret innan handels så lärde jag mig umgås med mig själv. Och lika mycket som jag nu uppskattar att vara i Malmö och alltid ha någon att prata med eller se slutet på en dålig film tillsammans med så uppskattar jag nu ensamheten i Stockholm. Jag gillar att hänga med mig själv. Inte sådär flera dagar i rad men en strödag här och då i tystnad tycker jag är ganska nice.

Idag har jag och ensamheten haft en liten avslutningsdag. För nu dröjer det nog ett tag tills vi ses igen. Så idag har det varit jag och lägenheten och min gigantiska resväska. Vi har varit vänner hela dagen. Jag har insett att man ändå får med ganska mycket på 20 kg och när jag var klar med det nödvändigaste visade badrumsvågen bara på 14,6kg. Och jag kunde glatt raida min garderob lite till.

Nu sitter jag här och kollar på fotbollen och försöker inse att jag faktiskt åker imorgon. 04.45 lämnar jag hemmet påpälsad med diverse ytterkläder som inte fick plats i packningen. Redo för 30 timmar i en flygplansstol. Eller så redo man kan bli.

Så nu återstår inte så mycket mer att säga än;

HERRÅÅÅÅ! Ha det bra och sådär. Tänk på oss, speciellt när det börjar krypa ner mot nollgradigt där i oktober någongång. Hör av er om ni ska till Sydney. Vi har säkert en soffa/golv vi kan hyra ut till ockerpris (fattiga studenter..)

(hehehe. Spanien gjorde precis mål. Vad säger du nu, Riboe?!)