Det var med en viss spänd förväntan jag gick och la mig igår. Vallokalerna i Sverige hade fortfarande inte stängt och här nere har jag varit helt avskärmad från allt vad valspurtande heter. Det har varit ganska skönt. Jag tycker val kan bli lite för mycket cirkus.
Men så kom det där sms:et någon gång vid sex på morgonen. "Katastrof. SD kommer in i riksdagen". Och när jag vaknade till liv någon timme senare och satte mig för att kolla statistiken så ser man att det är Skåne som röstat in dem. Jag blev så himla ledsen.
Men man ska komma ihåg att vi faktiskt lever i en demokrati. I en sådan ska alla få komma till tals. Det är ganska grundläggande. Sen kan man tycka vad man vill om varandras åsiker. Men att Ohly vägrar sminka sig i samma rum som Jimmy Åkesson tror jag är fel väg att gå. Ohly är ganska extrem. Jimmy är väldigt extrem. Men det här är en demokrati.
Att låta Jimmy fortsätta få spela på den här "Alla är emot oss. Det är bara jag som förstår er!" - grejen tror jag bara missgynnar våra övriga sju partier. Jag tänker att det måste vara bättre att säga: "Okej Jimmy. Det tar emot något, men grattis. Visa oss nu vad du tycker om Skola. Och Omsorg. Och Utrikespolitiken. Och Rättsväsendet. Och arbetslösheten. Och allt annat som faktiskt INTE handlar om invandrare." Och sen kanske våra sju övriga partier måste sätta sig ner och fundera ut hur och varför Jimmy Åkesson lyckades lura till sig 5,7 % av rösterna. Varför känner 12,8% av människorna i Landskrona att Sverigedemokraterna är deras bästa alternativ? Vad är det som inte fungerar? Hur löser vi det utan att börja skrika rassenasse efter varandra. För någonstans finns här ett problem. Det går att lösa. Men det går faktiskt inte att ignorera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar