Röstpremiär

Så var det då äntligen dags. Förra gången det nalkades val var jag 17 år, 10 månader och ganska bitter. Så det har varit en lång väntan. Idag slog vi till. Jag satte på mig kavajen och sen gick till svenska konsulatet och poströstade. Såhär exalterad var AC över händelsen.

Konsulatet var ungefär 20 kvadratmeter stort men hade ändå lyckats klämma in en tavla på Kungen, en på Drottningen, en på en röd stuga med vita knutar och en föreställandes en man åkandes längdskidor. Och då var ändå en vägg helt täckt av ett panoramafönster.

Så nu kan diverse pappor dra en lättnadens suck (inte Cattis pappa dock - hon har fortfarande inte gjort sin medborgerliga plikt!)