Idag blåser det lite på Bondi. Vår originalplan var att surfa men i morse ringde Craig (vår nyvunna surfarvän) oss och sa att vi under inga omständigheter fick ge oss ut att surfa idag. Vi blev ju såklart nyfikna på vad som skedde ute på stranden och begav oss ut för att bevittna helt sinnessjuka vågor. Det var ju gulligt av Craig att han satte så lite tilltro till vår egen bedömningsförmåga att han på allvar trodde att vi skulle få för oss att ge oss ut i fyra meters vågor med våra nybörjarbrädor. Vi såg dock två självmordsbenägna surfare som hjälplöst drev runt bland vågorna i något slags fåfängt hopp om att snart komma upp på en. Dessutom sprang vi på Dan (vår enda icke-asiat kompis i accountingklasserna.) Det blev lite awkward stämning eftersom AC lyckats sno med sig hans hoodie hem från festen igår och då hon var väldigt nöjd med sitt nya tillskott i garderoben bestämde hon sig för att ta Dans tröja på strandpromenaden. Dan var dock en gentleman och lät AC behålla tröjan. Det var snällt för det var ganska kallt ute.
Det är konstigt med hav. De går liksom att titta på hur länge som helst utan att man egentligen tröttnar. Vi gick runt där och tittade på vatten och jag tänkte lite att pappa nog hade tyckt det var ganska coolt och att jag hade kunnat se mig honom stå på utsiktsplatsen bland alla andra hobbyfotografer som dragit sig ut för att försöka dokumentera det hela. En annan sak som är konstig med hav är att de liksom aldrig går att fånga på bild. Inte så att man riktigt förstår hur fint det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar