Snowparty och spräckt veckobudget

Idag är det lördag. Det känns som söndag. För helgerna börjar på torsdagar här och slutar inte förrän måndag eftermiddag. Så det är mycket fritid som ska fyllas.

Torsdagar är min köttigaste skoldag med 3 tuts och en föreläsning. På mitt accountingseminarie var det jag och 15 asiater. Det skickades runt en lista där vi skulle fylla i "Name" "Surname" och "Preferred name". I den sistnämda skrev alla asiaterna sina egna, påhittade namn och kolumnen fylldes snabbt med Anastasior och liknande. Konstigt. Jag höll mig till mitt vanliga namn. Såhär i efterhand kanske jag borde ha klämt till med Stardust. Hursomhelst hamnade jag i en grupp med en australienasiat(= bra, pratar bra engelska, är som jag) och en annan asiat(= sisådär och pratar ganska obegriplig engelska helt utan konsonanter) Men eftersom vi får 2,5/5 marks bara genom att presentera varandra och vårt ämne på presentationerna tänker jag att jag nog ändå ska klara av att ninja mig över passnivån.

Efter att jag och AC suttit och förfärats över hur får föreläsare helt hade missuppfattat Porter så var vi snart på väg hem. Hemma övertalade jag Kristin att hänga på ut och vi begav oss till Cargo Bar som hade någon slags winteredition grej going med massa papper på golvet och snöflingor i taket. Dröjde inte länge förrän vi började plocka ner dem och totalt fick jag med mig åtta flingor hem. De ligger här i bokhyllan nu. Har inte riktigt ett syfte att fylla. Jag hade en stor väska vilket ledde till att jag tyckte det var enklare att ha kameran runt handen och med den i ett sådant bekvämt avstånd fyrades det av ca 100 bilder (de flesta med folk bitandes i snöflingor dock...).

Igår vaknade jag upp ganska opigg och mindes till min förfäran att jag lovat Lina att surfa. Jag tänkte att jag kunde ninja (cudos till Malmis för användbart ord..) mig ur löftet genom att bara följa med och titta på köpbrädor. Det slutade såklart med att jag spontaninhandlade en egen bräda med tillhörande fräsig våtdräkt. Jag gillar dock den här våtdräkten mycket mer än de jag har haft innan för den här är snyggt blå på sidorna. Lite färg så lurar man alltid mig liksom.

När vi nu brännt ca 3000 på sportredskap var vi ju tvungna att testa. Kände mig skitproffsig på stranden. Hoppade i vattnet och lät vågorna spola in mig till stranden några gånger. Blev grinig och gick upp. På vägen hem igen så blev jag och catten stoppade av en kines i ca 50-års åldern som hade kavlat upp sina jeans till shorts. Han sprang mot oss och viftade vilt på armarna. Det tog ett tag innan vi insåg att vi skulle vara med på bild. Snabbt och proffsigt arrangerande han bilden med sig i mitten, mellan våra brädor. Okej, tänkte vi. Ta en bild. Efter en bild så kom nästa kines springande. Och sen nästa. Och nästa. De kom från alla håll och skulle ha bild mellan två surfbrädor. Till sist fick vi säga att nehej, nu räcker det. Nu ska vi gå hem.

Ja. Så betungande är livet down under.